När en frånskild romantiker möter en kvinna som är för sårad för att älska, utlöser deras bräckliga förbindelse en kedjereaktion som förändrar fyra liv – och bevisar att hopp kan blomstra i de mest osannolika inkorgar, vardagsrum och trånga lägenheter där stilettklackar möter flagnande tapeter.

Det här är inte bara en bok där man kan läsa vad som händer. Det är en bok där man kan göra det – en utforskande av om två personer med inkompatibla försvar kan bygga en bro som är tillräckligt stark för att hålla en verklig kontakt. Harolds resa testar om uthållighet kan bli till press, om det är romantiskt eller invasivt att "bryta igenom murar". Hans kollega Jose står för den mörka humorn och spegeln: en man som redan har hänt sig åt bitterhet, vars tes att "kvinnor inte vet hur man älskar män" obehagligt återspeglar just de sår som Harold försöker läka i Melony.

Precis när Harolds och Melonys saga känns möjlig, anländer det förflutna i form av push-notiser: Harolds gamla flamma smyger in i hans inkorg. Tajmingen är grym, frestelsen verklig, testet absolut. Samtidigt hotar Melonys reflexmässiga reträtt att göra hans val åt honom. Detta är romantik för en tid av emotionell otillgänglighet – där "försiktig" är en personlighetstyp, där dejtingappar lovar kontakt samtidigt som de optimerar distansering, där alla "jobbar på sig själva" och ingen litar på någon som inte gör det. Sagan här handlar inte om att hitta den perfekta kärleken. Det handlar om att hitta modet att vilja ha den, att namnge den, att riskera den ledsna emojin för chansen att få något som inte slutar med interpunktion utan som svarar på sår vi inte avslöjar.